Vilde

Vildobert, Bertram, VilleVild, Lilleman – ett kärt barn som hade många namn. Den högst efterlängtade gossen klev in i vårt liv i mars 2008. Tycke uppstod genast mellan valp och tvåbeningar. Tjejerna såg honom dock som ett (obefogat) straff. Men för att citera Julius Caesar ”Veni Vidi Vici”.
Hela familjen kapitulerade för den underbara gossen. Han gav tillbaka Astrid glädjen att jobba och att leka! Han gav Lovis en buskompis i skogen. Och inte minst, han gav mig en träningskompis som heter duga!!! Varje dag med lilleplutt var ett underbart äventyr. Varje morgon kom en nyvaken lilleman o pussade mig så jag vaknade. Efter gos väcktes resten av familjen och dagen kunde börja. Vår otroligt livsbejakande kille fyllde våra dagar med glädje och aktivitet. Vad helst jag ville, det ville Vilde också. Följdaktligen blev han godkänd i anlagsklass på viltspår, startade i jaktprov, lydnad och bruks. Vi hade både uppflyttats till lkl 3, lägre sök. Vi startade tre gånger i elitklass på tollingjaktprov med med pris vid varje start. Mattes hobbyprojekt Htm (Heelwork to music) gick han in för med hull och hår och vi kom upp i klass tre som är den högsta klassen efter bara två starter. Min älskade lilla hund! Tack för att du ställde upp på allt!! Tyvärr var det så att för en hund som Vilde tog kroppen stryk. Han blev så småningom en glad pensionär men trändes självklart ändå så mycket vi hann.  Vi hade nog hoppats på ett par år till, men att vara aktiv till 9,5 år får vi verkligen vara nöjda med. Och jakterna hängde han med på till han var nästan 12 år. Jag fick njuta några år till tillsammans med min bästa vän men tillsist tog cancern hans liv. Att ta farväl av honom är det värsta jag gjort. Sov så gott min älskade hund. Matte kommer aldrig att glömma allt fint vi hade tillsammans, hur du sov sked med mig, pussade på mig när jag var ledsen, busade ända tills dagen innan vi var tvungna att ta farväl. Livet är skit!