Jag är en hundgalning mitt i livet. Växte upp på Lidingö utanför Stockholm. Lyckades tjata mig till ett marsvin när jag var 10 år. När hon dog flödade tårarna så ymnigt att min första hund Flat coated retrievertiken ”Björgs Athena” införskaffades. Då hade jag tillbringat alla lov sedan 12-årsåldern med att arbeta på olika kennlar och hundpensionat. Lånade också goldentiken Sanna för att kunna träna o tävla på Brukshundklubben. Vilken tid! Hann bland annat med att vara ordförande i ungdomssektionen.
Efter gymnasiet gick jag en tvåårig utbildning till hundpsykolog för Anders Hallgren. Vi bodde i Arboga på Stora Sofielunds hundskola. Det var intressanta o tuffa år med Athena som klok följeslagare. När jag var klar arbetade jag med problemhundar och med ”vanliga” kurser i 5 år tills vi flyttade till Göteborg 1987. 1988 dog min älskade Athena 10,5 år gammal i cancer och luften gick helt ur mig. Jag ville aldrig mer ha hund utan i stället fokuserade jag på min familj och mitt arbete.
Så småningom blev längtan större än sorgen, fast det tog tid. Runt millenieskiftet hände det ganska mycket i våra liv och diskussionen om ny hund tog fart igen. Min kompis Åsa hade tipsat mig om en trevlig hundras som heter Tollare (även om hon förnekar det idag..). Flat var nämligen inte aktuellt igen då jag tycker att dom har alldeles för mycket problem med sin hälsa. Surfade efter tollarkennlar och hittade några i närheten, bland annat Bushundens kennel. En fredag hösten 2001 (saker tar tid ibland) åkte vår yngste son Jacob o jag på besök. Vi träffade Bengt och Annelie, deras underbara Sockan och hennes dotter Skrållan. Jag blev helt såld, men inget mer hände innan det plötsligt damp ner ett mail från BushundsBengt. Sockan var parad igen med Chaplin. Var det så att jag var intresserad av en valp? Klart jag var!! I slutet av januari 2002 föddes hennes valpar. Kenneln ligger väldigt nära oss så jag var där och hälsade på en hel del (vilket resulterat i att vi fick goda vänner ”på köpet”!). Vid ett av besöken kastade Annelie ur sig frågan om jag inte kunde tänka mig två valpar. Nej sa jag. Joooo sa resten av familjen som råkade vara med just då. Veckan innan påsk hämtade vi följaktligen hem Astrid o Lovis. Ett beslut jag aldrig ångrat! Tyvärr drabbades deras kull av flera fall av autoimmunt vilket gjorde att vi inte gick vidare på deras linjer.
Tikarna var ganska försiktiga små damer så jag fick så småning sug efter ett riktigt arbetsmonster. Jagade valp efter Agrosofens Banjo som jag fastnat för, men det blev tji varje gång han hade en kull. Tursamt nog skulle Tollarbos kennel låna in hans syster Musse för en kull med Tollarbos Ducke Molleson. Efter att fullständigt tjatat sönder Louise gick hon med på att ev sälja en valp till mig. Tik skulle jag ha! Men det blev bara två tikar. För att göra en lång historia kort fick jag möjlighet att ta tik 2 men då var jag redan helt såld på Vilde. Så exakt 6 år efter det att tjejerna kom hem till oss klev Vilde över tröskeln. Vintern 2011 kom nästa kille hem till oss. Vildes systerson Moyo var namnet på vår nästa stjärna. En underbar kille som var cool som få. 2014 berikades flocken med ytterligare en tik nämligen Jilla. I januari 2015 tog vi till vår stora sorg  farväl av Astrid som efter tre dagars sjukdom fick somna in. Nästan på dagen två år senare lämnade Lovis oss. Så tungt, men hon blev nästan 15 år och vi hade ett långt, härligt liv tillsammans. Flocken utökades hösten 2018 med lilla Sabi och nu kändes allt bra igen. Tyvärr fick Moyo somna in i december 2020 pga cancer vilket kom som en chock för oss alla. I maj 2021 lämnade också Vilde oss vilket fullständigt knäckte mig. Tursamt nog hade jag då parat Sabi och nu fick flocken ett högst välkommet tillskott i och med att Carmen stannade hos oss. Mer om hundarna på deras respektive sidor.
När jag kommit igång med alla hundar, träningar, kurser mm blev det naturligt att återuppta min egen kursverksamhet men nu för Brukshundklubben och SSRK’s räkning. Tycker att det är fantastiskt kul att se förarna och deras hundar utvecklas. Vilken belöning! På grund av att dygnet bara har 24 timmar håller jag numera endast ett fåtal kurser i jaktapportering. Brukshundsklubben har jag en mycket lång paus ifrån. Jag brinner för tollaren och det de är avlade för, nämligen jakten. Så ofta jag hinner (vilket på senaste tiden varit allt för sällan) jagar jag med mina hundar.
Jag är internationell certifierad coach och certifierad Affärs och Ledarskapscoach. Det är ett bra verktyg i mitt arbete med både hundägare och de människor jag möter privat och i jobbet. Jag är aktiv tollingjaktprovsdomare, aktiv BPH-beskrivare samt certifierad SSRK instruktör. Är också utbildad Reiki healer. Det ger mig balans i livet och många nya möjligheter! En fantastisk förmån som jag försöker att förvalta.
Familjen ja, den består av min man Per-Ragnar och våra söner Erik och Jacob med deras sambos samt vårt lilla barnbarn Lova samt Eriks Eurasier Yama. Pojkarna är utflugna sedan länge så vi har tid att utveckla våra egna intressen. Jag med hundarna och Per-Ragnar som är glad pensionär seglar, kör enduro och allt möjligt annat man kan tänkas syssla med.